en annan del av Jönköping

Själv är jag kluven. Eller inkonsekvent kanske är ett bättre ord. En del av mig försöker att vara miljövänlig. Jag använder flergångsfilter till kaffebryggaren, undviker att skölja disken som ska in i diskmaskinen och tvättar nästan all tvätt i 40 grader. Jag pantar ALLA burkar, även dem jag inte får någonting för. Både jag och min man är jättebra på att spara mat och äta rester och jag äter (till skillnad mot ALLA mina kollegor tror jag) ÄVEN de översta skivorna av osten som legat mot plasten. Jag menar herregud, varför skulle jag inte göra det? Ska man SLÄNGA tre skivor på varje ost?? Undrar hur mycket ost det slängs i Sverige om alla diskuterar så...

MEN sen fuskar jag. Det medges. Är en glasburk tillräckligt kladdig händer det att jag slänger den i de vanliga soporna. Är jag tillräckligt stressad diskar jag under rinnande vatten och värst av allt. Jag. Sopsorterar. Inte. Där har ni det. Anmäl mig, mejlbomba mig, telefonterra mig och skicka brevbomber. Jag sopsorterar inte. Skälet är mycket dåligt; när vi fick erbjudandet tyckte han jag bor med, är gift med och som är far till mina barn att det verkade för bökigt. Och dyrt. Så jag gav mig. Ja jag gav mig! La mig platt och sa ok då, vi behåller väl vår gamla soptunna och slänger allt i samma. Jag är en dålig människa. Jag skulle givetvis stått på mig och go through with it (ja förlåt, jag hittade inte de svenska orden just nu) ändå!!! Hur jobbigt kan det vara? Alla andra i kvarteret klarar ju det, varför skulle inte vi göra det?

Sen har vi det här med hur jag handlar. Jag och min kollega ryckte ut och handlade lite frukt och grönt till jobbet härom veckan, och vi har en policy att bara handla ekologiskt. En jättebra policy tycker jag, ända tills det blev absurt. Min kollega, vi kan kalla henne S, tog tre ekologiska gurkor, vägde dem och började fnissa. Frågade mig "vad tror du att dom kostar?". Jag tänkte så att det knakade men herregud, vi snackar gurkor som inte kostar någonting så jag drog till med 30 kr (vilket jag tyckte var dyrt, 10 spänn per gurka för fasen!). Nä sa hon. ÅTTIOSJU KRONOR. Fattar ni? 87 kronor!!! För tre gurkor! Aldrig i livet sa jag. Aldrig i livet att jag köper tre gurkor för 87 kronor. Jag jämförde sedan med de oekologiska och det visade sig att de ekologiska kostade exakt dubbelt så mycket. Det är här jag blir skeptisk. S menar, att vi alla måste hjälpas åt och bara handla ekologiskt för att de som inte odlar ekologiskt ska försvinna (eller tvingas odla ekologiskt de med) vilket skulle innebära att det ekologiska varorna så småningom blir billigare. Ja visst. Jag köper det argumentet, till viss del, men när priserna är så hutlösa blir min reaktion istället att jag BOJKOTTAR det ekologiska eftersom jag tycker att företaget som säljer varan utnyttjar oss som konsumenter och tar ut överpriser! Det vägrar jag att gå med på! Motargumentet måste ju då vara att ge fan i att köpa dom där dyra gurkorna för då måste dom som säljer dem gå ner i pris om dom vill bli av med gurkjävlarna!

Sen stör jag mig också på att alla äpplen ligger jättefint i varsin stor hög, utom dom ekologiska. De är PAKETERADE fyra och fyra med BÅDE kartong OCH plast. Hur miljövänligt är det??? Och kravbananerna, dom ligger klasvis i en påse!! Tänk om jag bara vill köpa en eller två?!

Närodlat är i alla fall härligt. Här kan man ju vara helt säker på att den som säljer varan gått rätt ut från sin röda vedeldade stuga, satt händerna i den av miljöfarliga ämnen helt fria jorden och själv plockat upp sina betor vilka hon (ja i mitt huvud är det alltid en hon. Med sjalett på skallen.) utan att använda bensindrivna fordon forslat direkt till närmaste handlare. Eller? Jo men visst är det ett romantiskt ord - närodlat? Jag går på det varje gång! Speciellt om det står något gulligt bynamn eller ännu hellre gårdsnamn på påsen också. Undrar hur många gånger jag har blivit lurad...

Ja ja, vi kan väl i alla fall enas om att det inte är helt enkelt det här, att värna om vår fina jord som vi vill att våra barn och deras barn och deras barn ska få njuta av. Men vi kanske kan enas om att försöka bättra oss? Nästa gång brevet kommer om soptunnan, då är det jag som bestämmer!!

(Miljö)vänliga hälsningar från en annan del an Jönköping!

Det måste ju finnas en point med att vi är av två kön. Mer än att vi ska kunna reproducera oss menar jag. En point med att kunna komplettera varandra, vara bra på olika saker, vara dålig på olika saker o.s.v. Och det är ju inte fel tycker jag. Så länge man får välja själv! Vi kan ta det där med barnen till exempel. Ett litet barn ska ha chansen att leka med de leksaker den vill, oavsett om den är kille eller tjej. Vill en kille leka med dockor och dockvagn så fine, vill en tjej leka med bollar och bilar - visst. Varför inte? Ja varför inte?? Jämlikhet innebär att komma ifrån de stereotypa förutfattade meningarna, och öppna sinnena. Göra det man vill och det man är bra på. Inte förväntas gilla nåt bara för att det är en "tjejgrej" eller vise versa.

Vår dagmamma har alltid haft alla leksaker tillgängliga för alla. Vi likaså. Linus, vår förstfödde, hade inte så vansinningt mycket leksaker från början, men det märktes tidigt att det var bollar och bilar som gällde. Kramdjuren och dockorna var han måttligt intresserad av. Nu när vår lilla tjej har kommit märks det tydligt att hon gillar dockor och kramdjur bättre, och gillar att bädda i vagnen (som även Linus har haft tillgång till). Hon gillar även bollar (tror hon har bättre bollsinne än brorsan), men bilarna är inte så där superlockande även om hon leker med dem med. Linus däremot ÄLSKAR bilar, och är redan bättre än jag på att veta vad för bil våra kompisar, grannar och släktingar har.

Linus för ett par år sen med bilar på en låååååång rad.

Varför är det så här tro? Ligger det i generna, eller formar vi och samhället våra barn omedvetet? Jag tror på en mix. Jag tror att det finns något i generna som av någon outgrundlig anledning gör killar bättre på motorer, och tjejer bättre på att pyssla med blommor. JA NU GENERALISERAR JAG. Hoppas ni fattar det. Men varför är killar bättre på att packa en bil, medans de är värdelösa på att packa en matkasse? Förklara det för mig den som kan. Varför har de oftare bättre lokalsinne, och slipper vända på kartan när man kör bil? Varför är de ofta så dåliga på presenter, men bra på att häva en sladd? Som ni förstår utgår jag från mitt eget förhållande, och jämför här. Det viktigaste är ju - tycker jag - att man inte UTGÅR från att en tjej inte kan tanka bilen. Eller UTGÅR från att det är helt OK att en tjej inte kan tanka bilen. Eller att det är kvinnan som lagar maten i huset. Eller önskar sig en symaskin i bröllopspresent (vilket min man gjorde och det resulterade att vi inte fick någon för den hade ju bara varit "till mig", som knappt kan trä en nål...). Det där fenomenet att många män knappt kokar tevatten under resten av året men alltid är den som sköter grillen är ju också märkligt... Grottmänniskor och eld, kan det ha med det att göra?

DOCK tycker jag inte om alla bitterf...r som bara klagar på sina "karlar" (ja dom här människorna föredrar att kalla sina män/killar/sambor/ligg för karlar med en lätt nedlåtande klang i rösten) för att dom inte gör som kvinnorna vill. Men för tusan, har du en "karl" som exempelvis inte gör någon nytta hemma så får du väl se till att stämma i bäcken och få honom att göra det då! Ni är ju två om hemmet! Ska det vara så svårt? Eller är det så att många trivs med att spela martyr, trivs med att få gnälla lite och tycka synd om sig själv? Det tror jag. Jag tillhör däremot inte den kategorin. Klagar jag någon gång på min man (ja det händer faktiskt) så försöker jag att säga det till honom, samt göra något åt situationen. Men visst, jag har säkert beklagat mig någon jag med...och suckat om "dessa karlar"...

Något jag däremot retar ihjäl mig på är att min son redan nu (vid 5 1/2) har mycket bestämda åsikter om vad som är "tjejgrejer", "tjejfärger", "tjejkläder" o.s.v. Han satt och bläddrade i en leksakskatalog och det var skrämmande hur uppdelad den var mellan könen. Först häftiga bilar, monstertrucks, monster, byggleksaker, sportartiklar, och sen rosa barbies, rosa prinsessklänningar, rosa pärlplattor och rosa dockhus. Suck. Inte konstigt att barnen blir indoktrinerade...

Linus med prinsesskrona respektive boll. OK, han kanske inte direkt VALDE att leka med just den här bollen...

Frida; en midsommarprinsessa i blått!

Slutligen önskar jag att mina barn blir det dom vill när de blir stora, helt förutsättningslöst. Min tjej kanske blir bilmek, och min kille balettdansör. Vem vet. Särskilt troligt är det inte, men det kan ju bli så. Så länge de inte blir självmordsbombare så är jag nöjd.

Relativt kvinnliga hälsningar från en annan del av Jönköping!

Nåväl, funderingarna eskalerade när vi satte oss vid frukostbordet och återigen fick höra att det var förseningar. Nu skulle det bli jättesent innan tävlingen var avslutad, och vi skulle få köra i ösregn och mörker i fyra timmar....inte lockande. Sen började det talas om att tävlingen ändå skulle avgöras på måndagen (vilket var historiskt). Det avgjorde saken för oss. Vår dröm om att få vara med och fira i det ögonblicket Europa vann gick då om intet, och vi tog det MOGNA och KLOKA beslutet att inte åka till banan alls, utan ta oss i lugn och ro till hotellet i Stansted.

Den här dagen hade vi beställt en extra frukost: full english breakfast, som smakade ljuvligt och som vi stod oss på länge. Vi pratade en hel med andra hotellgäster. En familj från Irland berättade att de fått fel på bilen när de skulle från banan, vilket tydligen väldigt många andra bilar hade fått också. Det verkar som att det extremt fuktiga vädret förstörde de walesiska bilarna! Efter betalning och packning svängde vi ut vår lilla bil från hotellets minimala parkering och satte kurs mot Stansted. Hej då underbara Helena och Abby, vi saknar er redan!

Cardiff-Stansted är inte världens roligaste väg, så det finns inte mycket att rapportera från den resan mer än att vi käkade en god indisk kycklinggryta på en vägkrog. Varför har svenska vägkrogar nästan aldrig god mat?

Det gick lätt att hitta till flygplatsen, och även till hyrbilsåterlämningsplatsen (långt ord). Via en shuttle bus kom vi till hotellet som var ett vanligt småtråkigt men fräscht flygplatshotell. Till vår LYCKA kunde vi få på Ryder Cup i loungen så vi hade det bra. Maten i restaurangen var god, det blev en pizza med en sallad. Tillbaka till loungen. Några danskar satt vid ett barbord och blev fullare och fullare men de var inte otrevliga alls utan hade kul. En klassisk kommentar var när en av dem skulle beställa Captain Morgan (en sorts rom) och cola. "A captain and a Morgan and a Coke" De andra garvade så de nästan ramlade av sina höga stolar, och härmade honom, men då blev det ännu mera fel: "A captain and a Morgan and a gote" HA HA HA och där satt jag ensam medans H var på toa och försökte dölja mitt totala fnissanfall.

Senare fick vi sällskap i vår soffgrupp av ett mycket trevligt men smått galet engelskt par, snäppet äldre än oss. Jösses vad hon pratade! Berättade fyllehistorier från sin vilda ungdom m.m. Ja en himla trevlig kväll blev det, fast ganska tidig. Vi skulle ju flyga tidigt.

Måndag: eftersom frukosten inte hade startat på hotellet fick vi slänga i oss en macka på flygplatsen. Flyget gick enligt plan (ha ha) och vi landade säkert på svensk mark. Nu hade vi två alternativ: att åka direkt till barnens farmor i Nässjö och hämta ungarna fort som attan för att sen åka hem och se slutet på singelmatcherna. ELLER kolla med farmor om hon kunde ha barnen lite till, titta färdigt hemma med full koncentration och sen hämta dem i lugn och ro. Vi valde det senare. Ytterligare ett klokt beslut.

Med facit i hand var det ju alldeles perfekt att få se upplösningen i sin egen goa tv-soffa, utan några som helst störande moment. Europa vann ju, så lyckan var fullständig. Visst hade drömmen varit att få vara på plats i just det ögonblicket då vinsten var klar, men eftersom det var omöjligt var det här "second best". Sen bar det förstås av till Nässjö, för jäklar vad jag längtade nu...

Linus han ville knappt släppa mig, han kramade mig så hårt att han skakade, medans Frida spelade fullständigt oberörd och bara fortsatte att intensivsuga på sin napp i farmors knä. Så underbart det var att återse dem! Det är så härligt att kunna lämna barnen till barnvakter när man vet dels att barnen trivs jättebra och även att barnvakterna tycker det är kul att ha dem! Love those kids to death.

Avslutar med en vacker bild från en vacker bana.

Det var det det. Resan färdigbloggad. Snart återkommer jag med andra, helt vanliga eller ovanliga tankar från en annan del av Jönköping!