Tankar om kvinnligt och manligt

Jag tror att jag har skrivit om det förr, men det var så länge sen att det tål att tas upp igen. Detta ämne, som genomsyrar våra liv dagligen. Kvinnligt och manligt. Hur många skillnader är det? Hur stora är dom? Hur mycket skillnader ska det vara? Får det vara?

Det måste ju finnas en point med att vi är av två kön. Mer än att vi ska kunna reproducera oss menar jag. En point med att kunna komplettera varandra, vara bra på olika saker, vara dålig på olika saker o.s.v. Och det är ju inte fel tycker jag. Så länge man får välja själv! Vi kan ta det där med barnen till exempel. Ett litet barn ska ha chansen att leka med de leksaker den vill, oavsett om den är kille eller tjej. Vill en kille leka med dockor och dockvagn så fine, vill en tjej leka med bollar och bilar - visst. Varför inte? Ja varför inte?? Jämlikhet innebär att komma ifrån de stereotypa förutfattade meningarna, och öppna sinnena. Göra det man vill och det man är bra på. Inte förväntas gilla nåt bara för att det är en "tjejgrej" eller vise versa.

Vår dagmamma har alltid haft alla leksaker tillgängliga för alla. Vi likaså. Linus, vår förstfödde, hade inte så vansinningt mycket leksaker från början, men det märktes tidigt att det var bollar och bilar som gällde. Kramdjuren och dockorna var han måttligt intresserad av. Nu när vår lilla tjej har kommit märks det tydligt att hon gillar dockor och kramdjur bättre, och gillar att bädda i vagnen (som även Linus har haft tillgång till). Hon gillar även bollar (tror hon har bättre bollsinne än brorsan), men bilarna är inte så där superlockande även om hon leker med dem med. Linus däremot ÄLSKAR bilar, och är redan bättre än jag på att veta vad för bil våra kompisar, grannar och släktingar har.

Linus för ett par år sen med bilar på en låååååång rad.

Varför är det så här tro? Ligger det i generna, eller formar vi och samhället våra barn omedvetet? Jag tror på en mix. Jag tror att det finns något i generna som av någon outgrundlig anledning gör killar bättre på motorer, och tjejer bättre på att pyssla med blommor. JA NU GENERALISERAR JAG. Hoppas ni fattar det. Men varför är killar bättre på att packa en bil, medans de är värdelösa på att packa en matkasse? Förklara det för mig den som kan. Varför har de oftare bättre lokalsinne, och slipper vända på kartan när man kör bil? Varför är de ofta så dåliga på presenter, men bra på att häva en sladd? Som ni förstår utgår jag från mitt eget förhållande, och jämför här. Det viktigaste är ju - tycker jag - att man inte UTGÅR från att en tjej inte kan tanka bilen. Eller UTGÅR från att det är helt OK att en tjej inte kan tanka bilen. Eller att det är kvinnan som lagar maten i huset. Eller önskar sig en symaskin i bröllopspresent (vilket min man gjorde och det resulterade att vi inte fick någon för den hade ju bara varit "till mig", som knappt kan trä en nål...). Det där fenomenet att många män knappt kokar tevatten under resten av året men alltid är den som sköter grillen är ju också märkligt... Grottmänniskor och eld, kan det ha med det att göra?

DOCK tycker jag inte om alla bitterf...r som bara klagar på sina "karlar" (ja dom här människorna föredrar att kalla sina män/killar/sambor/ligg för karlar med en lätt nedlåtande klang i rösten) för att dom inte gör som kvinnorna vill. Men för tusan, har du en "karl" som exempelvis inte gör någon nytta hemma så får du väl se till att stämma i bäcken och få honom att göra det då! Ni är ju två om hemmet! Ska det vara så svårt? Eller är det så att många trivs med att spela martyr, trivs med att få gnälla lite och tycka synd om sig själv? Det tror jag. Jag tillhör däremot inte den kategorin. Klagar jag någon gång på min man (ja det händer faktiskt) så försöker jag att säga det till honom, samt göra något åt situationen. Men visst, jag har säkert beklagat mig någon jag med...och suckat om "dessa karlar"...

Något jag däremot retar ihjäl mig på är att min son redan nu (vid 5 1/2) har mycket bestämda åsikter om vad som är "tjejgrejer", "tjejfärger", "tjejkläder" o.s.v. Han satt och bläddrade i en leksakskatalog och det var skrämmande hur uppdelad den var mellan könen. Först häftiga bilar, monstertrucks, monster, byggleksaker, sportartiklar, och sen rosa barbies, rosa prinsessklänningar, rosa pärlplattor och rosa dockhus. Suck. Inte konstigt att barnen blir indoktrinerade...

Linus med prinsesskrona respektive boll. OK, han kanske inte direkt VALDE att leka med just den här bollen...

Frida; en midsommarprinsessa i blått!

Slutligen önskar jag att mina barn blir det dom vill när de blir stora, helt förutsättningslöst. Min tjej kanske blir bilmek, och min kille balettdansör. Vem vet. Särskilt troligt är det inte, men det kan ju bli så. Så länge de inte blir självmordsbombare så är jag nöjd.

Relativt kvinnliga hälsningar från en annan del av Jönköping!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0