Tankar om ekologiskt, kravmärkt och närodlat

Vad är det vi gör egentligen mot vår värld. Varför överkonsumerar vi så, slösar så, slarvar så och varför bryr vi oss inte mer? Jo, för att vi kan. Det är fortfarande inte lag på att handla ekologiskt. Det finns inget förbud mot att diska under rinnande vatten eller ens att strunta i att sopsortera.

Själv är jag kluven. Eller inkonsekvent kanske är ett bättre ord. En del av mig försöker att vara miljövänlig. Jag använder flergångsfilter till kaffebryggaren, undviker att skölja disken som ska in i diskmaskinen och tvättar nästan all tvätt i 40 grader. Jag pantar ALLA burkar, även dem jag inte får någonting för. Både jag och min man är jättebra på att spara mat och äta rester och jag äter (till skillnad mot ALLA mina kollegor tror jag) ÄVEN de översta skivorna av osten som legat mot plasten. Jag menar herregud, varför skulle jag inte göra det? Ska man SLÄNGA tre skivor på varje ost?? Undrar hur mycket ost det slängs i Sverige om alla diskuterar så...

MEN sen fuskar jag. Det medges. Är en glasburk tillräckligt kladdig händer det att jag slänger den i de vanliga soporna. Är jag tillräckligt stressad diskar jag under rinnande vatten och värst av allt. Jag. Sopsorterar. Inte. Där har ni det. Anmäl mig, mejlbomba mig, telefonterra mig och skicka brevbomber. Jag sopsorterar inte. Skälet är mycket dåligt; när vi fick erbjudandet tyckte han jag bor med, är gift med och som är far till mina barn att det verkade för bökigt. Och dyrt. Så jag gav mig. Ja jag gav mig! La mig platt och sa ok då, vi behåller väl vår gamla soptunna och slänger allt i samma. Jag är en dålig människa. Jag skulle givetvis stått på mig och go through with it (ja förlåt, jag hittade inte de svenska orden just nu) ändå!!! Hur jobbigt kan det vara? Alla andra i kvarteret klarar ju det, varför skulle inte vi göra det?

Sen har vi det här med hur jag handlar. Jag och min kollega ryckte ut och handlade lite frukt och grönt till jobbet härom veckan, och vi har en policy att bara handla ekologiskt. En jättebra policy tycker jag, ända tills det blev absurt. Min kollega, vi kan kalla henne S, tog tre ekologiska gurkor, vägde dem och började fnissa. Frågade mig "vad tror du att dom kostar?". Jag tänkte så att det knakade men herregud, vi snackar gurkor som inte kostar någonting så jag drog till med 30 kr (vilket jag tyckte var dyrt, 10 spänn per gurka för fasen!). Nä sa hon. ÅTTIOSJU KRONOR. Fattar ni? 87 kronor!!! För tre gurkor! Aldrig i livet sa jag. Aldrig i livet att jag köper tre gurkor för 87 kronor. Jag jämförde sedan med de oekologiska och det visade sig att de ekologiska kostade exakt dubbelt så mycket. Det är här jag blir skeptisk. S menar, att vi alla måste hjälpas åt och bara handla ekologiskt för att de som inte odlar ekologiskt ska försvinna (eller tvingas odla ekologiskt de med) vilket skulle innebära att det ekologiska varorna så småningom blir billigare. Ja visst. Jag köper det argumentet, till viss del, men när priserna är så hutlösa blir min reaktion istället att jag BOJKOTTAR det ekologiska eftersom jag tycker att företaget som säljer varan utnyttjar oss som konsumenter och tar ut överpriser! Det vägrar jag att gå med på! Motargumentet måste ju då vara att ge fan i att köpa dom där dyra gurkorna för då måste dom som säljer dem gå ner i pris om dom vill bli av med gurkjävlarna!

Sen stör jag mig också på att alla äpplen ligger jättefint i varsin stor hög, utom dom ekologiska. De är PAKETERADE fyra och fyra med BÅDE kartong OCH plast. Hur miljövänligt är det??? Och kravbananerna, dom ligger klasvis i en påse!! Tänk om jag bara vill köpa en eller två?!



Närodlat är i alla fall härligt. Här kan man ju vara helt säker på att den som säljer varan gått rätt ut från sin röda vedeldade stuga, satt händerna i den av miljöfarliga ämnen helt fria jorden och själv plockat upp sina betor vilka hon (ja i mitt huvud är det alltid en hon. Med sjalett på skallen.) utan att använda bensindrivna fordon forslat direkt till närmaste handlare. Eller? Jo men visst är det ett romantiskt ord - närodlat? Jag går på det varje gång! Speciellt om det står något gulligt bynamn eller ännu hellre gårdsnamn på påsen också. Undrar hur många gånger jag har blivit lurad...

Ja ja, vi kan väl i alla fall enas om att det inte är helt enkelt det här, att värna om vår fina jord som vi vill att våra barn och deras barn och deras barn ska få njuta av. Men vi kanske kan enas om att försöka bättra oss? Nästa gång brevet kommer om soptunnan, då är det jag som bestämmer!!

(Miljö)vänliga hälsningar från en annan del an Jönköping!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0