Resan till Wales, del 1
Den 28 september körde vi våra två barn till deras farmor i Nässjö och åkte hem för att packa. Vi skulle på vår drömresa, till Wales för att se Ryder Cup. För den som mot förmodan inte vet vad Ryder Cup är kan jag berätta att det är en golftävling mellan USA och Europa som räknas som världens näst största idrottsevenemang där det ingår en sport (OS räknas alltså inte), endast slaget av Fotbolls-VM. Super Bowl gör anspråk men kommer först på tredje plats. Det tävlas i tre dagar och är ca 50 000 personer per dag i publiken. Och dit hade vi alltså fått biljetter. Att få biljetter var inte helt lätt heller, det var en s.k. "ballott", d.v.s. en utlottning, och vi hade turen först i andra utlottningen. Nu låter det ju som att vi VANN lotterna men nej, dom kostade 360 pund var för fyra dagar (tillträde en dag före tävlingen då de spelade in sig och hade invigning). Det här var vår 10-åriga bröllopspresent till varandra. Som sagt, en drömresa.
Raskt iväg till Hertz för att plocka ut bilen vi hyrt. Köade först förstås. Letade oss ut till parkeringsplatsen och slängde in väskorna. H skulle köra, så jag tänkte hoppa in på passagerarsidan. Men hallå - här sitter ju en ratt?! Visstja, högerstyrd var det ju ja, så dumt av mig. Det var VERKLIGEN LÄSKIGT att sakta rulla ut från parkeringen på fel sida. Jag har gjort det ett par gånger förr, men aldrig i en högerstyrd bil. Dessutom manuellt växlad, och vi har automat hemma. Jag fick med andra ord påminna mannen inte bara om vilken sida han skulle köra på utan även att han skulle lägga i ettan när han hade stannat vid exempelvis rödljus. Gulp. Här kunde man inte slappna av en sekund! Fnissade dock lite i smyg åt mannen när han slog handen i dörren varje gång han skulle växla i början...för att inte tala om hur kul det såg ut när han viftade i luften efter bältet som ju satt på höger sida ha ha.
Tisdagens resa gick bra. Vi for hemifrån vid 7-tiden med lite kaffe i bilen. Den solupplysta dimman i Ulricehamn var mäktig. Världen var vår. Friheten också. Ingen kö till bagageinlämningen (för övrigt enda stället på resan där det INTE var kö eller väntan) och eftersom vi hade checkat in på nätet kunde vi fika i lugn och ro. Köttbull- respektive räkmacka. Det pirrade i magen. Vi hade dessutom inte flugit ihop sen före barnen, så bara det var ju kul. Köade en stund innan vi fick gå ombord men fick sen plats på var sin sida gången. Flygturen gick utan problem och vi landade FÖRE utsatt tid. Kunde dra tillbaka klockan en timme och det kändes ju som en klar bonus. Sen tog det stopp. Kön till säkerhetskontrollen var seg, och när vi väl kom fram till bagagebandet väntade en lååååång tråkig stund gloendes på allehanda sakta framåkande väskor. Dock inte vår. Vi hade en gemensam så det borde ju varit en fördel. Gissa när vår väska kom? Jo ABSOLUT SIST! Ni vet, när man hade börjat fundera på hur länge vi skulle klara oss med handbagaget, vart man skulle gå för att anmäla saknat bagage o.s.v. När vi stod där helt ensamma med ett sedan länge tomt band rullande framför oss, då kom vår stora vinröda väska. Underbart.
Raskt iväg till Hertz för att plocka ut bilen vi hyrt. Köade först förstås. Letade oss ut till parkeringsplatsen och slängde in väskorna. H skulle köra, så jag tänkte hoppa in på passagerarsidan. Men hallå - här sitter ju en ratt?! Visstja, högerstyrd var det ju ja, så dumt av mig. Det var VERKLIGEN LÄSKIGT att sakta rulla ut från parkeringen på fel sida. Jag har gjort det ett par gånger förr, men aldrig i en högerstyrd bil. Dessutom manuellt växlad, och vi har automat hemma. Jag fick med andra ord påminna mannen inte bara om vilken sida han skulle köra på utan även att han skulle lägga i ettan när han hade stannat vid exempelvis rödljus. Gulp. Här kunde man inte slappna av en sekund! Fnissade dock lite i smyg åt mannen när han slog handen i dörren varje gång han skulle växla i början...för att inte tala om hur kul det såg ut när han viftade i luften efter bältet som ju satt på höger sida ha ha.
Jag var förstås även kartläsare. Ja nu körde vi ju inte old school karta i papper, utan via iPhonens gps. Vet inte riktigt vilket jag föredrar men visst var det bra med instruktionerna och anvisningarna man fick. Eftersom vi hade landat på Stansted hade vi en ca 4 timmar lång bilresa framför oss till Cardiff. Efter ett tag började det regna vilket gjorde det lite jobbigare. Vi stannade vid en mack och åt en god trekantsmacka med ice tea och drog vidare. Ville komma fram istället för att slösa tid på att hitta ett ordentligt lunchställe.
Kartläsningen gick bra, och när vi närmade oss Bristol (vid bukten som går in mellan England och Wales) sprack plötsligt molnen upp och himlen blev blå! Det kändes som ett gott tecken! Via en bro och betalstation kom vi så in i Wales och for förbi Newport; staden där golfbanan för helgen låg. Vi såg det mäktiga Celtic Manor Hotel och nu pirrade det igen. I morgon skulle vi dit! På riktigt!
Hittade in i Cardiff och nästan direkt till hotellet som vi hade bokat via Turistbyrån. 4 nätter var bokade, och jag såg verkligen fram emot att packa upp pinalerna och slänga mig på sängen en stund för att sen gå ut och ta den första ölen i Wales. OJ vad jag bedrog mig. Hotel 100 hette det, och var ett litet Bed & Breakfast som varit igång sedan maj. Innan dess var det ett ruckel så allt var superfräscht och fint. Dock var det ingen som öppnade när vi ringde på...började ana oråd...
Rafflande fortsättning följer i nästa avsnitt av en annan del av Jönköping...i Wales.
Kommentarer
Trackback
