Resan, del 5 - lördag!
Idag skulle vi till banan, och se lite "riktigt" spel, alltså inte bara träning. Nu jäklar var det allvar. Europa hade tagit ledningen i 6 av 7 matcher på fredagen och allt kändes hur bra som helst. Vi kikade förstås lite under frukosten och begav oss sen med lokalbuss till tågstationen och vidare till shuttle bussen. Där var det dock kö, vi var många många som ville till banan idag!
"Vår" buss - en av kanske 200. Idag var det ju kameraförbud, så alla bilder är från torsdagen.
"Vår" buss - en av kanske 200. Idag var det ju kameraförbud, så alla bilder är från torsdagen.
Gårdagens europeiska dominans fortsatte till viss del, och vi upplevde en mycket spännande dag! Vi hade tyckt att det var lerigt och blött i torsdags, men det var INGENTING mot vad det var idag. Ett dygns ösregnande hade gjort allt utom tee, fairway, green och ruff till fullständig lervälling. Vi snackar lerfest à la Roskildefestivalen, typ. Idag var det ju även mer folk (50 000 istället för 20 000) så särskilt nära spelarna kom vi inte i början.
Måste bara berätta om jublen. Jag menar JUBLEN. Det går bara inte att beskriva hur det låter när det står X antal 1000 människor kring en green, knäpp tysta, och ser en långputt rulla i av en Europé. Ja alltså efter det att de varit knäpptysta. Jublet. Jag har aldrig varit på en final i fotbolls-VM på en hemmaplan, men jag skulle kunna tänka mig att det lät ungefär som när hemmanationen gjorde mål. Det är även mäktigt hur så många människor kan vara så tysta samtidigt, för att sen skrika för allt vad tygen håller.
Det sämsta med att vara på plats är ju att man inte som på TV följer the action precis där det händer, eller hänger med hela tiden på ställningen. Dock hade vi inköpt en radio som sände lokalt över banan, så när vi hörde ett jubel dröjde det inte många sekunder förrän det berättades i radion vad som hänt. Det blir en speciell, intim stämning också när de som har radio berättar för dem som inte har det vad som just hände.
OBS! Bild från torsdagen, då det var "lite" folk...
Som ni förstår är vi ganska duktigt stolta över att ha varit på Ryder Cup. Jag tror att vi hörde en handfull svenska röster på 5 dagar, och vi känner ingen som varit där mer än vi. Gör du? Kommentera gärna, det vore kul att veta någon mer som var där!
Nåja, på ett ställe (en tee) var det ganska glest med folk så där kunde vi stå riktigt nära. Att ropa på svenska till Peter Hansson och se honom reagera med ett leende och en blick kändes värdefullt eftersom det ju inte fanns så många svenska fans på plats. Vi följde spelet, tog en öl, tog en hamburgare, shoppade lite RC-prylar (kepsar, bollar, pegs) gick vidare och dagen gick. Eftersom man var tvungen att köa till precis allt (bussen, entrén, toalett, öl, mat) så la vi mycket tid på att vänta, men det var det värt. Har man inga barn med sig (och är van vid att ha det) fixar man det mesta.
På eftermiddagen, när vi blivit lite trötta i benen, satte vi oss i det stora området i sponsorbyn där det fanns storbild och bord och stolar under tak. Tyvärr blev det hamburgare med strips igen, vilket man var riktigt trött på efter det... Vi behöll de snygga muggarna och plockade åt oss några extra som souvernirer. Kul att bjuda golfkompisarna på öl ur i sommar!
Nåväl. Mycket mycket nöjda efter en spännande dag drog vi oss hemåt. Backen från banan var en riktig tuffing. "They didn't say anything about mountain climbing" hörde jag i vimlet.
Trötta och inte så jättehungriga bestämde vi oss för att skippa restaurangbesök denna afton och köpa lite smått och gott med oss hem istället. Ensamma i hotellets lilla matsal/lounge fick vi en mycket mysig stund med ostar, korvar, chips, oliver, mozzarella, soltorkade tomater och givetvis rött vin. Total kontrast mot dagen bland 50 000 andra människor...bara vi och tv:n som förstås visade.....RYDER CUP!
Snart kommer slutet på resan, sen återkommer jag med mina vardagstankar!
Hälsningar från en annan del av Jönköping!
Kommentarer
Trackback
