en annan del av Jönköping

För er som inte har en aning om vad jag pratar om kan jag berätta att inom proffsgolfen finns det ju ett stort antal tävlingar på två tourer; USA-touren och Europatouren. 4 av dessa tävlingar kallas för Majors och är alltså de största och mest prestigefyllda att vinna. Den första på året är US Masters, och den är av många ansedd den största Majorn av alla. Den går alltid på samma bana, Augusta i Georgia, USA, vilken är urvacker med massor av blommande buskar och träd som givit namn åt golfhålen. Där finns även mycket vatten, med små broar och strategiskt lagda bäckar. För mig och H är det väldigt speciellt att se US Masters. Dels är det som sagt årets första stora tävling (man är lite svältfödd nu) och dels är det en alldeles speciell stämning i den här tv-sändningen. Ni som följer USA-touren på tv vet att sändningarna hackas sönder av reklamavbrott, där vi ickeamerikaner istället får se statistik, leaderboards till förbannelse, tråkiga inslag samt alldeles för många suddiga fontäner eller vyer ackompanjerade av hårdrocksriff (ja det är sant? Vad fan har hårdrock med golf att göra?). Nåväl, detta slipper man alltså i den här sändningen, där man bara får se bra golf av världens bästa spelare. Musiken är behaglig och det är helt enkelt fantastiskt. Vi får se vem som får ta på sig den gröna kavajen på söndag kväll, jag och H har skrivit upp 5 potentiella vinnare var, och den som vinner ska få bli bortskämd med extra fin middag vid valfritt tillfälle. Javisst ja, jag skulle ju berätta om par 3-tävlingen som dom visade igår: där får alla som är anmälda till Masters, samt gamla vinnare, delta. Det är 9 korthål, vilket ju kan låta lätt, men när det sitter tusentals publik tätt tätt kring varje green blir det ganska smalt och därmed nervöst, även för dessa proffs. Det roliga med tävlingen är att de flesta har sina barn eller barnbarn "på bagen" (=som caddie) vilka ser väldigt roliga och söta ut i små Mastersoveraller bärandes på alldeles för stora bagar. Ibland får de även putta åt pappa/farfar och ni kan tro att det blir jubel när nån liten knatte sätter en långputt! Roligast igår var nog när Jim Furyk gjorde hole-in-one, alla jublade utom hans lille son som missade alltihop och började jubla typ 10 sekunder efter alla andra när det gått upp för honom att bollen faktiskt gått rätt i hål. Klassiskt är förstås även att se de tre stora golfarna Arnold Palmer (80), Jack Nicklaus (70) och Gary Player (65) i samma boll. Tiger Woods var inte med igår, men det kommer att bli blandade känslor när man ser honom spela ikväll. Jag kan aldrig förlåta det han gjort mot sin familj m.fl. och visst är han ett ass hole av stora mått, men jag är ändå glad att han är tillbaka på banan för han är och kommer att förbli den störste. Nu har han ju även sagt att han ska uppmärksamma sina fans mer så nåt gott kanske den här hemska soppan för med sig. Han har ju varit en trist jäkel som aldrig ens tittat mot publiken, än mindre lett, så det skulle ju vara en klar förbättring. Han borde lära sig av Phil Michelsson, den store publikcharmören!

Nåja, nog om golf. Hockey då. Vi är stora HV-fans i den här familjen, men hittills har inte en enda HV-match visats på femman som vi har, utan på nian eller Canal + som vi inte har. Orättvist! Dock kan det vara ganska mysigt, och socialt på nåt sätt, att sitta i brasrummet och lyssna på sportradion. Men det känns inte som att jag riktigt har koll på laget när jag knappt har sett några matcher. Vi såg en kvartsfinal hos svärmor som har nian, och det var ju kul förstås. Igår satt vi med matchen on line på Hasses iPhone, det var lite B...Jag får verkligen hoppas att minst hälften av finalerna (för dit går HV, det är jag säker på) går på femman. Då jäklar!