en annan del av Jönköping

Jag har tänkt mycket på det där svenska (ja ursäkta att jag generaliserar, men det är så hiiiiimla vanligt) sättet att tänka som handlar om att man inte får vara för nöjd. Man får inte vara för lycklig, för lyckad, för kär. för man ska bara "vänta" på att det blir sämre. Några exempel:

Innan vi skaffade barn passade vi på att resa och gå på krogen mycket. Vi hade två heltidslöner och var vana vid varsitt dyrt hushåll så när vi flyttade ihop hade vi det ganska bra ställt. Vi var DINK (double income, no kids) och njöt i fulla drag. Men varje gång vi njöt av att exempelvis kunna åka ner till stan och äta på restaurang en tisdag så var det någon som kraxade "ja passa på nu, sen när ni får barn kan ni inte göra sån't där längre". Åkte vi på semester och hade det oförskämt bra ja då var det samma visa. "Passa på nu, sen blir det inte så enkelt att bara åka iväg". "Ni har det alldeles för bra, vänta bara tills ni får barn!" Vi fick alltså inte njuta för stunden, utan vi skulle "bara vänta" på att vi INTE skulle kunna njuta. Sovmorgnar var en annan grej, "Ja vänta bara tills ni får barn..." ja ni fattar hur det lät.

Sen fick vi då den stora lyckan att få ett barn, Linus. Och tro det eller ej, men vi njöt lika mycket av livet - och till och med ännu mer! För nej, vi kunde inte spontanåka ner till krogen och festa, men vi kunde ju festa hemma! Vi hade ju inte längre nån lust att gå på restaurang en gång i veckan! Been there, done that! Sova om nätterna fick vi också, Linus var snäll som en ko. Livet var helt enkelt ännu lite bättre, med Linus i det. Vad var det vi skulle gå och vänta på tro? JO - DÄR KOM DET SOM ETT BREV PÅ POSTEN: "Vänta bara tills ni har två, det är då ni får veta att ni lever!" Jahaaaaaa, var det så det var! Vi fick alltså inte heller lov att njuta och glädjas med ett barn, utan vi skulle gå och vänta och se hur det skulle gå med två, för då skulle helvetet tydligen bryta ut.

Ja ni som känner mig vet ju hur det gick. Nästan fyra år efter Linus kom vårt lilla underverk Frida, och livet blev ÄNNU lite bättre. Jo det är sant. Visst kan det krävas mer planering och tålamod med två barn, men det är ju faktiskt så mycket roligare också! Dom där restaurangbesöken eller korta resorna när vi har skaffat barnvakt blir såååå mycket underbarare eftersom dom är så sällsynta, och däremellan trivs vi med att vara vår lilla family of four. Vi har sovmorgnar. Vi spelar golf. Vi festar. Så det så. Nu blir det inga fler barn så nu kanske det är slut på olyckskorparnas och glädjedödarnas kraxande. Eller så hittar dom på nåt nytt...

Happy Friday till er alla från en annan del av Jönköping!