en annan del av Jönköping

Att förstå en 6-årings psyke är inte alltid lätt, och även om man vet hur skiftande det kan vara är man inte alltid förberedd. Jag försöker lära mina barn att vara tacksamma (eller inte otacksamma) och uppskatta när det görs saker för dem. Inte ta allt för givet alltså. Eftersom vi inte hade lust med något jättekalas och släkten kommer på lördag bjöd vi in de tre granntjejer som han umgås mest med kvällen före födelsedagen. En torsdag. Vi förberedde honom på att det inte kan bli något jättelångt kalas eftersom alla skulle till dagis och skola dagen därpå.

Efter jobbet stressade jag iväg för att handla ingredienser till vårt födelsedagsmys. Vi hann nätt och jämnt hem till kl. 18 då det plingade på dörren och våra gäster var här. Linus fick jättefina presenter av dem, och sen var det dags för "Pizzeria Grågåsen" att öppna. Min man hade gjort fina menyer, där barnen själva fick välja sina toppings. Istället för pizzadeg hade jag köpt små tortillabröd. Har ni inte testat detta så gör det! Det är supergott och går väldigt snabbt! H hade gjort en god tomatsås (viktigt) på basilikakryddade passerade tomater samt torkad oregano, salt och peppar, och lagt följande i skålar: salami, mozzarella, tomater, lök, bananer, bacon, riven ost, skinka och chorizzo. Sen samlades önskemålen in. De stora hjälpte de små att läsa och skriva. Barnen flockades förväntansfulla runt H vid pizzabordet och såg på när han gjorde små mästerverk. 4 pizzor fick plats på en plåt - perfekt - och alla fick sina egendesignade maträtter serverade med årets första påskmust. Vi spelade Svullos "Grannjävlar" (ja ursäkta alla föräldrar som inte tycker att man ska svära inför barnen, men vi kunde inte låta bli) och mös. Och ja, vi vuxna fick ett glas vin till pizzan. Det var ju faktisk fest!

Nu väntade en stunds lek igen och sen gick vi ner i källaren; Linus älskade källare som han aldrig vill gå upp ur när vi väl gått ner. En bricka bars fram med glassrån, glass, chokladsås, kolasås och en hel uppsättning med strössel. Även här fick alla förstås välja vad dom ville ha. Det flamsades och tramsades en hel del och stämningen var hög. Diverse huvudbonader provades och dansen kom igång samtidigt med innebandyn. Världens röj. Festen avslutades med luftgitarr/gitarr till Thunder av AC/DC och vi kände oss jättenöjda med festen. Då kommer det. Linus öppnar munnen och kvider fram "Ååååååh vilken trååååkig feeeest!!!!" Ursäkta men vad sa du nu, undrade jag..."Vi har ju bara ätit och ätit och inte hunnit leka nånting!"

Här dök jag ner i barnträsket när det gäller känslor. Fy vad orättvist! Här hade jag planerat, bjudit in, handlat, fixat och donat och tyckte allt var toppen, och så är han inte nöjd??!! Jättesur blev jag. Började hota med att han inte skulle få några presenter och att vi minsann aldrig mer skulle ordna kalas för honom. Så himla kränkt och besviken var jag. När jag väl lugnat mig och påmints om att han faktiskt bara är 6 (minus en dag) och att det förmodligen är en fullt normal reaktion när ett kalas tar slut precis när det är som roligast fick jag ett "förlåt mamma" av min lille älskling. Slutet gott allting gott. Idag på morgonen var han exemplariskt tacksam för vår sång, frukostbricka och presenter. Sötnos.

Sen har vi det här med förkylning då. Vabba eller inte vabba. (VAB = Vård Av Barn för er som inte visste det). Frida 2 år har varit förkyld sen i söndags, då hon också hade feber. Jag vabbade i måndags och eftersom hon var ganska pigg trodde vi att det var över. Dock hostade hon sig igenom hela natten så H fick vara hemma på tisdagen. Onsdagar är jag alltid föräldraledig så då var hon ju automatiskt hemma och nu tyckte vi att hon äntligen kunde gå till dagmamman på torsdagen. Allt gick bra ända tills hon skulle väckas vid 16 strax innan vi kom, och dagmamman upptäcker att hon är varm igen. Jaha. Feber hela torsdagskvällen och det var dags för mig att vara hemma igen på fredagen (alltså idag). Hur segt kan det vara? Varför blir hon inte lite sjukare så att hon kan bli frisk? Varför detta ständiga mellanläge, där man tvingas vela mellan om hon är pigg nog att gå eller ska stanna hemma? Hur det än är, så får jag dåligt samvete om jag är hemma med ett sjukt barn som är för piggt...jag liksom rättfärdigar mitt beteende om hon har feber, men om inte är det svårt. Jag förstod dock att hon nog inte skulle gått till dagmamman igår. Även om det är lugnt och fint där, blir det mycket mer liv och kiv än om hon är hemma, och det fixade hon visst inte.

Nu hoppas vi bara att inte min begynnande förkylning bryter ner mig, så att vi kan ha ett nytt lyckat 6-årskalas i morgon för släkten!

Snoriga och nysiga hälsningar från en annan del av Jönköping!

Våren har slagit till med kraft, det har varit mellan 16 och 20 grader ute idag, och det är helt underbart. Jag tror att dom flesta svenskar svarar "sommaren" på frågan om vilken årstid vi gillar mest. Dock tror jag faktiskt att vi egentligen - utan att veta om det - trivs bäst med våren. På våren är vi som mest utsvultna och svältfödda på sol, värme, grönska och blommor att vi lever upp på ett sätt jag inte kan tänka mig att man gör i ett land med mindre skillnader mellan årstiderna.

Sommaren är naturligtvis härlig också, men på något sätt blir man mycket mer besviken om vädret är dåligt på sommaren - för då SKA det ju vara soligt och varmt - än på våren, då vi är bättre på att räkna med skitväder. Man vet ju att i april kan allting hända. Allt från vårstorm, värmebölja och ösregn till snöväder. På sommaren vet man förvisso att det kan vara 8 grader varmt, eller dagsregn i flera dagar, men man FÖRVÄNTAR sig ändå att det ska vara fint. De flesta har väl inte mer än max fyra veckors semester och regnar dom bort så är ju sommaren förstörd. TROTS att alla blommor är utslagna, alla träd och ängar hur gröna som helst, och man är ledig.

Vad jag vill säga är att den här första trevande, försiktiga, blygsamma grönskan är så mycket mera värd för våra bottenfrusna själar än sommarens överdåd av grönt. En späd lysande liten blåsippa är så mycket mer värdefull än en hel bukett av prästkragar, midsommarblomster och smörblommor. Hur vacker än sommarbuketten är! Den är mer förväntad! Är det inte så?

Nu i april kan jag sitta på en brygga eller strand och njuta i fulla drag av att solen skiner. På sommaren hade jag bara njutit om det varit badtemperatur i vattnet. Om inte hade jag beklagat mig. "Tänk vad härligt om det varit lite varmare så vi hade kunnat bada!" Förväntan igen. Förväntan som kan förstöra.

I år ska jag njuta av sommaren oavsett väder. Jag har en nära släkting som, om man t.ex. utbrister att det är härligt väder genast svarar "ja men det ska regna i morgon!" i en lätt triumferande ton. Kom inte här och var glad inte, snart blir det sämre. Så'n ska jag aldrig bli. Lovar.

Nä nu måste jag ju gå ut i den ljumma vårkvällen igen - i natt ska det bli minusgrader ;-)

Aprilsköna hälsningar från en annan del av Jönköping!