Så var man igång igen!
Snart har jag jobbat två veckor (är ledig idag) och så smått kommit in i allt det nya. Hur känns det då, undrar många. Jag har försökt att samla mina tankar om den stora återkomsten.
Positivt:
- Jag får arbeta med roliga projekt, som VUXNA MÄNNISKOR tar del och har nytta av.
- Jag får träffa och prata med VUXNA MÄNNISKOR hela dagen.
- Det är mycket att göra, så jag hinner inte gå och längta efter mannen som jag ibland annars gör på dagarna (ja ja, lugn i stormen, det är inte så att jag går och LIDER direkt, men han fattas mig liksom när han inte är här).
- Kaffet är godare än hemma.
- Jag får äta lunch i lugn och ro, utan kladd (oftast) och matning. Jag behöver inte heller tjata på min omgivning om att de ska äta upp, eller förklara att grönsaker faktiskt är gott. Det är nämligen upp till dem.
- Jag får lära känna nya människor, som började under min ledighet. Och ja, jag gillar dem!
- Mina tre lediga dagar i veckan uppskattas så mycket mer när man de övriga dagarna gått upp tidigt och varit hemifrån hela dagen!
- Den RIKTIGA fredagsstämningen infinner sig på just fredagen. Pssschhhh!
Negativt:
- Jag får inte se med egna ögon vad mina barn gör, utan höra brottstycken av dagmamman. Missade t.ex. när Linus blev getingstucken...:-( och när Frida somnade mitt i lekrummet, mitt på mattan, och Linus bäddade runt henne med kuddar och filtar...:-(
- Jag kan inte sitta på Facebook lika mycket längre, utan får vänta tills jag kommer hem. Det kanske i och för sig finns de som är glada för det...
- Jag är sketatrött när jag kommer hem.
- Jag måste göra matlåda till nästan varje dag.
- ja och så det där med de tidiga morgnarna då...fast det går rätt bra än så länge. Det blir nog värre i mörka november.
In alles en över förväntan trevlig tillvaro. De negativa sakerna kommer ju inte som någon överraskning direkt, och jobbet känns som en riktig nytändning.
Tack alla ni som hälsat mig välkommen och sagt snälla saker - det har verkligen gjort upplevelsen av att komma tillbaka mycket bättre!
Lediga hälsningar från en annan del av Jönköping!
Sommarhopp

ingen röd tråd alls...
Är så sugen på att blogga och har så mycket jag vill skriva om, så det får bli en totalt osammanhängande blogg om precis allt möjligt idag. Håll i er - nu kör vi!
Idag är det sista dagen på min föräldraledighet. Jag gick hem den 19 december 2008, 19 januari 2009 kom min lilla tjej och nu är det alltså dags att börja jobba igen. Och ja, jag säger som alla andra - tänk vad fort det har gått! Fast sen när jag väl tänker efter känns det j....igt länge sen jag jobbade...Undrar om jag minns mitt lösenord? Och hur telefonen funkar? Och om jag kommer ihåg vad alla nyanställda heter?
Det regnar idag. Öser ner. Jag är tacksam för det, för det gör det lite enklare att tycka illa om att vara föräldraledig. Jag måste ju ge mig ut i skitvädret för att hämta mina barn hos dagmamman, och det känns inte lockande just nu! Det mullrar t.o.m. lite, och där kom en blixt, och det är ju mysigt så länge man sitter inne...
Hörni, vad tycker ni om bananflugor. Tycker ni om dem? Dom där små äckliga sakerna som med sin blotta närvaro gör att man tycker att man har det väldigt ofräscht hemma. Ett bananskal i skräppåsen igår gav upphov till en välkomnande svärm när jag öppnade skåpet under diskhon idag. Kan vi inte bara förbjuda dem? Och så förbjuder vi getingar, fästingar och tvestjärtar när vi ändå håller på. Ni som vet vilken instans man ska vända sig till kan väl höra av er. Tack.
Igår hade vi en jättemysig kväll. Gårdagen var ju i sig en bonusdag när det gäller vädret, för jag trodde att det skulle regna hela dagen och så var det toppenväder. När mannen kom hem från jobbet åkte vi upp till A6 golfklubb och åt en supergod Club sandwich. Sen slog vi på rangen en stund och avslutade med lite putträning. En utav oss fick ju hela tiden hålla koll på Frida, men det passade mig bra eftersom jag med min inte helt återställda axel inte kan köra så länge i taget. Känns dock lite fånigt att stå på rangen och bara slå halvsvingar. Jag kommer nämligen inte så långt i baksvingen än innan det gör ont. Men jag tror att jag kommer att bli av med min översving tack vare skadan så något gott har det väl med sig! Ursäkta alla ickegolfare, där blev det lite tekniskt.
Väl hemma kollade vi på Sommar med Ernst - VILKET HUS - och sen golf. Det är årets sista Major den här helgen och vi tävlar som vanligt om att gissa vem som vinner. Vi får ta ut 5 spelare var, jag och min man, och sen ser vi vem som lyckats bäst i gisset och den som förlorar får stå för en lyxig trerätters middag (ja här ingår fin dukning samt att ta hand om disken) för den andre. Den här gången spetsade vi till tävlingen med att man ska bjuda på något som vi inte har lagat här hemma förut. Jag vet redan vad det blir om det blir jag som förlorar, men det skriver jag inte här ifall han läser...
Tog lite vin också igår, för att liksom riktigt känna att det var sista vardagskvällen på min ledighet. Till det några bitar dansk ost som jag hittat med kort datum på Netto. Jättegott. Det finns mycket skit på Netto och det är inte någon särskilt välorganiserad butik, men ibland hittar man små guldkorn där!
Ikväll blir det (beroende på vädret) ugns- eller kolgrillad skinkstek med mannens auberginegratäng (hör av er för recept). Och mera vin. Can't wait.
Ja det blev inte några världsomvälvande sanningar idag heller, men alltid roar det väl någon uttråkad själ.
Random-hälsningar från en annan del av Jönköping!
Random-hälsningar från en annan del av Jönköping!
i väntan på vadå?
Jag befinner mig just nu i någon sorts mellanfas. Ett vakuum. Väntans tider. Fortfarande mammaledig två och en halv dag. Har alltså börjat tänka på det där med jobb, och försöker ställa in mig på att gå upp tidigt, träffa BARA vuxna, göra viktiga saker hela tiden o.s.v. Samtidigt upptas ju mina tankar fortfarande av barnens behov. Inskolning hos dagmamma till exempel.
På min arbetsplats har det hänt mycket under de nästan 20 månader som jag varit hemma. Vi har fått ny organisation med ny VD, många nya jobbarkompisar och jag vet inte vart jag ska sitta. Mitt rum är nämligen upptaget då man flyttade om avdelningarna för något år sedan. Det känns alltså nästan som om jag ska börja på ett nytt jobb! Så där lite pirrigt, ovant, okänt...men jag tar det mycket hellre än att jag hade känt som att jag halkar tillbaka ner i gamla hjulspår. Jag gillar förändring och utveckling, så länge det är till det bättre vilket jag hoppas och tror i det här fallet. Jag är väldigt nyfiken på hur hösten kommer att se ut, och känner mig taggad till tusen! Jag var lite rädd för att jag skulle ha ångest för att börja jobba igen (för barn nr 2 är det sista barnet så nu är det pension nästa gång det är långledigt) men jag kan ärligt säga att jag inte har det.
Barnen då. Mitt liv har ju, när mannen har jobbat, mest bestått av mina småttingars naturbehov, kläder, matintag samt aktiviteter. Kommer jag att sakna dem? Givetvis! Kommer jag att sakna allt? Nä givetvis inte. Jag har varit hemma så länge att jag inte hade sett fram emot en snöslaskig november till, och jag tycker att det ska bli skönt att bara ha tre dagar i veckan med ungarna. Ja jag är ledig onsdagar, och det är perfekt. Till er som funderar på att gå ner i tid kan jag bara säga - gör det om möjligheten finns! Ni kommer inte att ångra er. Jag jobbade på samma sätt mellan barnen, och jag var aldrig fredagstrött. Sonen tröttnade varken på att gå till dagmamman eller att vara hemma. På tisdagen när jag sa att "I morgon ska vi vara hemma, du och jag" sa han "Åh vad skönt!" och när onsdagen gått och jag sa att han skulle till dagmamman i morgon sa han "Åh vad kul!". A perfect mix.
Många väljer istället att korta sina dagar, och hämta tidigare på dagis/dagmamma för att barnen inte ska behöva gå så långa dagar. Det tror jag är sämre än att ha en dag ledigt. När barnen väl är på plats spelar det inte så stor roll om dom blir hämtade kl. 3 eller kl. 5. Har du en dag hemma får alla sova ut, vakna i lugn och ro, äta frukost länge och ta dagen som den kommer. Man har även tid för någon aktivitet eller utflykt som är svårt att hinna/orka med om man bara har en eftermiddag. Men kortare dagar är förstås bättre än heltid, om bara det alternativet finns!
Om en timme ska barnen hämtas hos dagmamman. Vi kör halvdagar den här veckan. Jag ser verkligen fram emot att se deras (framförallt lilltjejens) miner när jag dyker upp för hämtning. Åh, jag kan knappt vänta! Det har känts mycket konstigt att vara ensam hemma, jag har kommit på mig själv flera gånger med att göra saker extra tyst, som om någon låg och sov...
Rapport kommer om hur det går. Håll tummarna för mig i en annan del av Jönköping!
Sommarens sista (?) 5 höga/5 låga
Nu har jag samlat några nya intryck, ja några är faktiskt från tidigare i sommar men det gör väl inget? Sånt där som jag kommit på och som satt sitt lilla avtryck i den Ljungkvistska historien på ett bra eller dåligt sätt.
5 Höjdare
- Återseendet av Lingåsen: ett ställe där jag var på gymnastikläger under en vecka ett par somrar när jag var liten. Såååå kul att känna igen sig, och tänk vad litet allt såg ut nu! Och vad nära det var mellan husen! Otroligt kul. Åkte förbi av en slump och såg vägen dit, vilket var extra kul.
- Att upptäcka hur MYCKET man faktiskt måste böja sig för att komma under Osthyveln med Paddanbåten. Vi snackar LÅGT! Vattnet måste ha höjts sen jag var där för ca 20 år sen...
- Bubbelbadet på Scandic Crown i Göteborg. Sonens lyckliga skratt och skrik när han upptäckte hur roligt det var kan jag framkalla i mitt minne när som helst. Utsikten var dessutom underbar.
- Cava. Denna underbara dryck som ska intagas väl kyld. Tidpunkten är oviktig, den är lika god när som helst. Funkar till jordgubbar, tapas, musselsoppa eller chips. Eller enbart. Det borde alltid ligga en pava Cava och vänta i kylskåpet.
- Att få vara med familjen på semestern. Det räcker så. En höjdare. Förmodligen den högsta höjdaren.
5 Lågvattenmärken
- Fästingar. Vem uppfann dem? Varför finns de? Är det någon i världen som tycker om dem? Avskyr dem innerligt trots att jag inte träffat på någon än i år mer än på en släktings hund.
- Att bli osams med familjen, svettig och fruktansvärt otålig på gränsen till uppgiven av detta eviga packande. Jag har kanske nämnt det förr: Jag. Hatar. Verkligen. Att. Packa.
- Att Kommissarie Montalbano inte gått i sommar på tv. Alltså visst, serien har diverse överspelande människor (speciellt assistenten som skriker Dottore Dottore hela tiden) men huvudrollsinnehavaren är klockren, och miljöerna, vyerna, maten och språket gör det till sommarkänsla. Saknar!
- Avsaknaden av svenska framgångar i friidrotts-EM. Med undantag av underbara Emma Green. Vilken avslutning!
- Att jag gått upp nästan 4 kilo på lika många veckor...fast det vete katten om det inte var värt det! Tänk vad mycket god mat och dryck jag fått! Måste dock göra nåt åt det nu. Suck.
Dags för grill, med GI-tänk. Och ölen i väntan på maten har jag oxå skippat. Det är inte lördag hela veckan längre.
(Lite tyngre) hälsningar från en annan del av Jönköping!